Gularion är en paradoxal varelse född ur mänsklighetens skiftande värderingar mellan egoism och osjälviskhet. En gång en strålande och ädel entitet, symboliserade Gullarion den gränslösa potential för generositeten. Gularions otaliga tentakler sträckte sig vida, och kopplade samman civilisationer, hjälpte de svaga och främjade tillväxt genom dess enorma visdom. Den frodades som en fyr av enhet och altruism och uppmanade mänskligheten att dela på livets överflöd.
Gularions fysiska form speglar dess marina ursprung, och liknar en kolossal bläckfisk vars genomskinliga, glimmande kropp både är fascinerande och oroande. Dess många tentakler—som en gång var symboler för dess förmåga att nå ut och lyfta andra—virar nu skyddande kring dess enorma skatter, medan den glödande, iriserande kupolen till huvud fungerar som ett bevis på den djupa intellekt och den förbindelse med världen omkring som den en gång hade.
Dess ögon, stora och sorgsna, brinner med ett svagt, hemsökande sken, och förkroppsligar de motsägelsefulla begär som definierar Gularions existens. En gång strålade dessa ögon klarhet och visdom, men nu bär de på vikten av förvirring och ånger. De skatter som Gularion vaktar med dess kropp—korallskärvor, stulna pärlor och fragment av förlorade reliker—tjänar som ett tragiskt vittnesbörd om mänsklighetens girighet, som blandar naturens skönhet med ärren av dess exploatering.
Mänsklighetens girighet har fängslat Gularion i ett tillstånd av oro och förvirring. Även om den längtar efter att återvända till sina närande rötter, förblir den upptagen av den girighet den tvingades in i. De skatter den skyddar är både fängslande och en hemsökande spegel av mänsklighetens besatthet av materiell vinst.
Gularion är inte bortom räddning. Den väntar, iakttar mänsklighetens val. Om mänskligheten omfamnar generositet och släpper taget om girigheten, kan Gularions transformation vändas. Den skulle återigen bli en vägledare, som leder civilisationen mot delad välfärd och ömsesidig omsorg. De som möter Gularion tvingas konfrontera sina djupaste begär, och ställs inför valet mellan egoistisk ambition och den befriande vägen av osjälviskhet.